Prisas för sin forskning om litteraturens samhällskraft

ÖVRALID. På Övralidsdagen den 6 juli tilldelades litteraturprofessorn Åsa Arping det prestigefyllda Övralidspriset. Hon får priset för sin forskningsinsats som förnyat vår förståelse av kön, klass och författarnamnets genomslag i den svenska 1800- och 1900-talslitteraturen.

Med utsikt över skog och Vättern, i ett väder som tycktes vara beställt med sin värme och lagom sol, samlades ett stort antal besökare vid Verner von Heidenstams hem utanför Motala för att delta i den årliga Övralidsdagen. Priset, som instiftades enligt Heidenstams testamente och är på 300 000 kronor, tilldelades i år litteraturprofessorn Åsa Arping.

Firandet inleddes med den traditionella processionen från Övralid. Västra Ny hembygdsförening gick i täten, klädda i vackra östgötska Skedevidräkter. Församlingsherden Anna-Karin Horner och Ralph Edenheim från hembygdsföreningen bar den blomsterkrans som sedan lades på Heidenstams grav. Sist i processionen gick medlemmar ur Stiftelsen Övralid, tillsammans med årets pristagare och landshövding Gunilla Svantorp, ny ordförande för stiftelsen.

I sitt välkomsttal betonade landshövdingen att det i år är 100 år sedan Heidenstam flyttade in på Övralid – ett jubileum som under sommaren uppmärksammas med flera arrangemang.

Därefter presenterade Anders Cullhed från stiftelsen årets pristagare. Han beskrev Arping som en forskare som rör sig fritt mellan dåtid och nutid, och vars arbete präglas av ledorden skrift, kön och klass.

Åsa Arping är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och dekan för humanistiska fakulteten. Hon har även deltagit i samhällsdebatten, inte minst kring akademisk frihet och litteraturens demokratiska funktion.

– I den tvärsäkerhet och ständiga jakt på det mätbara som präglar vår tid erbjuder Verner von Heidenstam en oväntad radikalitet, sa hon inledningsvis i sitt tal.
– Han insisterar på att vi måste acceptera, till och med omfamna, det ofattliga i att vara människa och undret att leva.

Arping disputerade 2002 med avhandlingen Den anspråksfulla blygsamheten, där hon undersökte kvinnliga författares position i 1830-talets svenska litteratur. Genom sin forskning har hon visat hur författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén förde in kvinnopolitiska idéer i till synes traditionella romanformer.

– Jag tror att varje tid får de författare den behöver. Och varje tid behöver litterära motröster – författare som erbjuder andra sätt att gestalta världen och existensen, sa Arping och hänvisade till Heidenstams genombrott Vallfart och vandringsår (1888).

Hon fortsatte sitt tal med att reflektera över tidens inverkan på litteraturen:
– Som litteraturhistoriker är jag intresserad av vad tiden gör med författare och verk. Hur författare gestaltar sin samtid – och var historieskrivningen sedan placerar dem.

Arping berättade att hon sällan utgått från så kallat "god litteratur", utan i stället velat förstå samspelet mellan litteratur och samhälle.
– Hur kan estetiska val få politiskt genomslag? Hur kan skönlitteratur i förlängningen leda till förändring?

Hon avslutade sitt tal med att dela med sig av sitt eget akademiska motto:
– I min professorsföreläsning för snart tio år sedan försökte jag förklara min forskningspraxis genom att travestera Descartes: Cogito ergo sum – Jag tänker, alltså finns jag. Min variant lyder: Scribo ergo cogito – Jag skriver, alltså tänker jag. Någonting säger mig att Heidenstam skulle förstå vad jag menar.

Hela arrangemanget var vackert omgärdat av musik och sång. Solosång av Mårten Wåhlström, sång av Motala Motettkör och ackompanjerat av Medevi Brunnsorkester.

Utställning som visuell entré

I samband med Övralidsdagen invigdes även en ny utställning med fotografier av Mia Karlsvärd, hämtade ur boken Ett hem att längta till – Verner von Heidenstams Övralid, som hon gjort tillsammans med Åsa Christoffersson. Utställningen är tänkt att fungera som en visuell entré till Övralid och invigdes av landshövding Gunilla Svantorp och Martin Kylhammar, stiftelsen Övralid.